Klubben första 40 år

av föreningens grundare och hedersledamot Carl-Gustaf Ekberg. (rev 2015-04-14)

Bakgrund

Mitt eget intresse för bordtennis härrör sig till tiden före andra världskriget, då jag och min äldre bror Jan-Ivar spelade ”pingpong” på vårt svarta runda matsalsbord. I mitten av 40-talet började starka krafter att höja spelet till en annan status och sällskapsspelet ping-pong blev då idrottsgrenen ”bordtennis”, med plats inom Svenska Idrottsförbundet.  Den svenske superstjärnan Tage Flisberg avancerade till världseliten och kom bl a tvåa i VM 1954.

I Norra Latin startade vi en bordtennissektion som efter några år hade fler medlemmar än hela NLIF. Vi hade ett skollag med i div 3 och bolltrollaren Bengt Grive var ibland nere och spelade med oss. 1949 flyttade ett dussin spelare över till KFUM Central med dess stora gymnastiksal vid Snickarbacken 2.  Där lades grunden till fortsatt spel och brorsan och jag tog hem flera vinster vid både TM (Teknismästerskapen), SSM och AM (Akademiska mästerskapen) och jag kom som bäst tvåa vid KFUM:s RM och fick representera Sverige vid landskamp mot Danmarks KFUM 1954.

Jag blev alltså tidigt tänd på pingis. Redan från starten som nybörjare när man lär sig att t ex kunna bolla till hundra, är det en härlig lek med denna lilla lätta boll! Vilken glädje när man lyckas prestera bättre och bättre resultat och njuta av upptäckten att man kan behärska fler och fler finesser! Och vilken fin avkoppling! Man glömmer ju tid och rum av bara farten! Ett spel på liten yta som sätter en massa egenskaper på prov. Fysisk styrka och uthållighet, koncentration, taktisk förmåga lika väl som teknisk färdighet när det gäller att klara av olika slag, snabbhet i reaktionen och rörelserna, fotarbetet, förmåga att förutse medspelarens retur och placera sig rätt etc. En så´n glädje att få utöva denna lekfulla sport tillsammans med andra i en klubb och få ställa upp i tävlingar och seriematcher! Där tränas nerverna och där uppstår minsann spännande situationer nästan i varje boll! Och där utvecklas lagandan och sammanhållningen i klubben! Med små medel. Och utan några som helst ojusta metoder! Det går helt enkelt inte att ruffa, tackla eller skada medspelaren, vilket är en anledning till att jag gillar denna sport så.

KFUM Stocksund bildas.

Den allra första upprinnelsen till den verksamhet som senare kom att leda till föreningens bildande var en impuls bland föräldrar till eleverna i klass 4 Ho i Stocksundsskolan i januari 1973. Ett 15-tal elever i klass 4 Ho påbörjade våren 1973 pappa Holger Lundquist och mig bordtennisträning i Stocksundsskolans gymnastiksal. Intresset ökade under 1973 och 1974 bl a genom några vänskapsmatcher med IFK Täby och elever från andra klasser började deltaga.

Under senhösten 1974 diskuterades alternativa former för föreningsbildning. Förberedande diskussioner hölls den 27/11 samma år med föräldrar och spelare i Stocksundsskolans matsal under medverkan från representanter for fritidsnämnden och KFUM:s Stockholmsregion. Vid efterföljande möte den 11/12 1974 i min villa beslöt då närvarande 11 personer att bilda föreningen KFUM Stocksund.  Ett startkapital på 15 kkr från tidigare verksamhet erhölls genom KFUM:s Idrottsförbund.  En interimsstyrelse utsågs att leda föreningen fram till kommande årsmöte. Vid denna tidpunkt deltog sammanlagt ett 50-tal ungdomar i pågående bordtennisverksamhet.

Kavalkad över verksamheten.

Bordtennis har genom alla år varit den centrala verksamheten även om de första åren även funnits frisbee, volleyboll, klubbtidning, pojkgymnastik, ungdomskör, buggdans och jazzorkester. Vid en tidpunkt hade vi sju olika verksamheter igång med totalt c:a 150 medlemmar och kallades då av övriga KFUM-rörelsen för "det lilla varuhuset". Man jämförde då med t ex Järfälla KFUM, som hade 1500 medlemmar och en enda sektion – basket.

I starten hade vi värdefullt utbyte med Ekebykamraterna och Boo KFUM och hade regelbundet vänskapsmatcher med de klubbarna. Det stimulerade förstås till ökat tränande och ledde till bättre spelförmåga. Även interna tävlingar startade tidigt med novemberpokalen och grötsleven i början av januari. I flera år hölls Lions Cup i Norrängsgården där KFUM Stocksund och Djursholms Pingis (fd Ekebykamraterna) kämpade om äran att få flest poäng .  Då fick vi bl a tampas mot sådana lirare som Michael (Micke) Lemner (ordf), Leif Israelsson och Erik (Pilten) Ryd. Micke Lemner sa till mig vid ett tillfälle att när Danderyds gymnasium blir klart med fina gymnastiksalar finns det tyvärr bara utrymme för en pingisklubb inom kommunen. Han fick ju rätt – men det blev inte Djursholms Pingis utan KFUM Stocksund!!

Grunden för utvecklingen har alltid varit vissa kärnfamiljer där intresset funnits bland både föräldrar och barn. Bland de många namn som dominerat klubbens första årtionden ska jag försöka nämna några. Familjen Höjer med var med från starten och både Jakob och senare Mattias blev framgångsrika spelare i A-laget. Detsamma gäller familjen Netz med vänsterhänte fightern Erik och duktiga Stina. Familjen Bengtsson med pappa Jörgen och tvillingarna Jan och Stefan Bengtsson var andra tidiga förmågor liksom Pelle Almqvist, Magnus Brännström, John Tandberg och bröderna Patrik och Fredrik Steinwall. Alarik von Hofsten var en fighter vid bordet men också en ledare som bl a flera år ansvarade för Lions Cup med den äran. Familjen Nygren med pappa Carl Johan och sönerna Harald och Tor (som så tragiskt omkom i unga år) var länge aktiv.  Familjen Håstad med välspelande Agneta och senare fightern Johan var tidigt med i bilden. Vi får inte glömma Peter Horwitz och Birger (Bigge) Hammar samt Fredrik (Tott) Svanfeldt som alla en tid var ankare i A-laget. Familjen Dahl med bollsäkre Anders och eldsjälen Anna får ej glömmas. Anna tog upp även andra verksamheter, såsom fritidsgård, internationellt arbete för KFUM-klubbar i Afrika samt fackeltåg till julottan i Petruskyrkan. Andra namn är Familjen Söderlund med eldsjälen Johan som både var bra i pingis men även skapade en klubbtidning. Så har vi familjen Olsson med pappa Christer som var ordförande en tid samt vänsterhänte elegant spelande sonen Micke. Så har vi familjen Giertz med pappa Eric och sönerna, som ledde verksamheten en tid.

En särskild skjuts framåt fick vi när Djursholms Pingis spelare bad att få gå ihop med oss. Då kom bl a bröderna Koskull med engagerad mamma, Leif Israelsson samt Per-Erik Eriksson, men framför allt Anders (Salwan) Salwén. Salwan blev snart ordförande i klubben och dessutom ankare i A-laget. Hur han hann med detta och dessutom studier, jobb och familjebildning är en gåta. Ändå märkligare är att han än i dag hör till ankarna i våra främsta lag! Bra jobbat! Tiden 1988-2008 bodde jag i Stockholm och hade därför inte samma närkontakt med verksamheten som tidigare. Kanske kommer därför inte alla namn med som borde. Familjen Bodén tog rodret en tid med den äran och pappa Henrik var också ett ankare i veteranlaget. Bland andra eldsjälar där under åren kan nämnas Ingvar (Pigge) Ericsson, Zsolt Hegedus, Magnus Carlsson, Hasse Skönborg, Hans Olof (Igge) Iggström, Leif (Leffe)Israelsson och undertecknad. Igge och Leffe bidrog till stor del till att veteranlaget tog sig högre upp i serierna.

Den utveckling som skett de sista fem åren saknar motstycke i föreningens historia. Den målmedvetna satsningen på ordnade träningar med uppdelning i olika klasser samt de ökade speltillfällena genom tillgången till Norrängsgården har möjliggjort våra stora spelmässiga framgångar.  Dessutom är den stora och omfattande satsningen bland de många familjerna med skjuts till tävlingar och träningar landet runt en stor stimulans. Bland många familjefäder vill jag särskilt nämna Joakim Bergström, Christoffer Indebetou, Hans Suck Song, Mattias Cederlund, Fredrick Arvidsson, Karsten Inde, Mats Beckman, Martin Skarve, Mats Persson och självklart Anders Salwén. Det skall bli särskilt intressant att få följa föreningens fortsatta utveckling och därmed vill jag gratulera till dagens resultat och önska alla spelare, ledare och föräldrar ett gott nytt decennium!

Eder

Carl-Gustaf